Tullesbo Ridgebacks

CORLEOS COPYRIGHT RHODESIAN RIDGEBACK

Corleo’s Copyright, världens bästa Copy. Foto Claudia Kuenne.

Välkommen till denna sajt som handlar om våra älskade Rhodesian Ridgebacks.

Vi har för tillfället ingen hund i aveln, eller valpar att erbjuda. Söker du din egen Ridgeback, önskar vi dig varmt lycka till – då du har många underbara år framför dig med en kunglig kompanjon vid din sida. Vi kan ge dig några rader om vad du har att vänta – läs mer här nedan.

Corleo´s Cattleman ridgeback foto Helén Clargården

Valpgos! Yoda hemma på Tullesbo, foto Helén Clargården.

 

Att leva med en Rhodesian Ridgeback

Texten är baserad på vårt liv med och våra erfarenheter av rasen, förhoppningsvis ger texten dig en ledtråd till våra hundars mentalitet och personlighet, och därmed också hur rasen är.

Hur är en Rhodesian Ridgeback?
Det allra första man bör säga om rasen är att den är otroligt intelligent. Det kan låta klyschigt, och man kan tycka att alla hundar är intelligenta, men faktum är – en Ridgeback är strået smartare än många andra, i n k l u s i v e många hussar och mattar. Vilket faktiskt har en ganska stor betydelse för vem som är lämplig att ha den här hundrasen.

Är man förstagångshundägare, tycker jag inte att det är en lämplig hundras. Den är stor, stark, modig och som sagt, otroligt smart. Den överlistar de flesta nybörjarhundägare som inte vet hur man sätter gränser eller uppfostrar en hund (och valp, börja tidigt, så klart).

Men jag återkommer till intelligensen.

En Ridgeback är en väldigt bra familjehund, den är oerhört trogen sin familj, och den väljer ofta en person i familjen som “sin”. Den gillar alla i flocken, och känner självklart igen alla i sin närhet och bekantskapskrets, men en speciell människa tycker den alltid lite extra om, och lyder lite extra bra.

Man märker snabbt att Ridgebacken bara behöver träffa någon en gång, sedan minns den alltid den personen. Samma sak med bilar – den ser direkt vem som kommer, och vet om den personen är välkommen, eller ej.

Det här är ingen retriever, den skiljer sig från den typen av hund på många sätt – t ex när du får främmande. Den springer inte fram och lägger sig och visar magen och vill gosa. Nej, en Ridgeback är vänlig, men kan vara något avvaktande mot främlingar, åtminstone tills husse eller matte med vänlig röst säger “hej, titta vem som kommer, eller – det är ok, lilla hunden”. Om en Ridgeback gillar någon hälsar den otroligt vänligt och storsint, men som sagt – den har sin familj och älskar den, främlingar är ok, men inget man slickar i ansiktet precis. Speciellt inte första gången man träffas. Med avvaktande menar jag att hunden hälsar, sedan går den undan.

Copy & SIxten ridgeback dobermann foto Helén Clargården

Full kontroll, gården är säkrad, check. Copy & Sixten, foto Helén Clargården.

 

En sak som är viktig att känna till med en Ridgeback är att den generellt inte har samma döds-disciplin med omedelbar lydnad som t ex en Dobermann. Och det beror på flera saker – dels intelligensen, den känner direkt om du menar allvar, eller om ditt kommando inte spelar så stor roll. Om du halvhjärtat säger “jamen, kom då…” så kan din Ridgeback mycket väl ligga kvar och tryna i soffan (för den ÄLSKAR att tryna i soffor. Det här är en riktig soffpotatishund, och den MÅSTE ha en egen fåtölj, eller soffa. Först då blir den riktigt lycklig… 🙂 ), tills du med allvar i rösten säger “kom”. Då har du en lydig hund.

Fördröjningen i lydnad i vissa situationer, beror också på att den här hunden kommer från Sydafrika där den användes till lejonjakt. Den användes/används för att ställa lejon och annat storvilt, och då kan du själv lista ut att det behövs otroligt mycket mod, intelligens och förmåga att fatta självständiga beslut, för att överleva en sådan situation. Den måste tänka själv, och inte vara beroende av ett kommando från sin förare i ett sådant skeende.

Så är man en hundförare som är van vid t ex schäferns eller Dobermannens millimeter-precision, måste man vidga sina vyer och lära lite nytt i hur man umgås och tränar med en Ridgeback. För det går alldeles utmärkt att sätta lydnad på en Ridgeback, men som sagt – gör det med intelligens, respekt och kunskap. Den här hunden kommer aldrig att acceptera att bli slagen, eller mentalt nertryckt. Den förlåter dig aldrig. (Och därmed inte sagt att n å g o n hund ska fostras eller hanteras på det sättet.)

Ridgebacks running foto Helén Clargården

Ge din ridgeback möjlighet att sträcka ut – de älskar att springa. Här är det Yoda och Tosca som testar lungkapaciteten, foto Helén Clargården.

 

På samma sätt som en Ridgeback läser sin husse eller matte i en kommando-situation, läser den av dig i en vakt-situation. Det här är en ypperlig vakthund, men den kommer inte att vakta i onödan om det t ex går förbi ett rådjur utanför dörren: Den känner när det är allvar, och det mäktiga skallet en Ridgeback har, skrämmer de flesta. Jag garanterar.

Därför är det viktigt att man, när det kommer främmande som en Ridgeback aldrig träffat, med vänlig röst talar om för hunden att det är ok, det är inbjudna gäster som kommer. Men för det mesta känner hunden på dig att du är glad när du får roligt besök. Om du däremot blir nervös eller rädd i en situation som är hotfull, du är ensam hemma, hör konstiga ljud i mörkret etc – kommer din Ridgeback att skydda dig med allt den har. Det är en ypperlig väktare och vän att luta sig mot.

Vår Dobermann kan skälla på allt som rör sig – Ridgebacken säger något när det är allvar, eller om du vill att den ska göra det.

De gillar att ha koll, du kan tro att den ligger och snarkar i soffan utan någon som helst aning om vad som försigår, men låt dig inte luras – den vet precis vad som sker. Ofta väljer de ut en högt belägen plats utomhus, och ligger sen där och “har koll”. Jag tror att det delvis är därför de vill sova i en fåtölj, de kommer upp lite och har bättre koll.

Men de gillar även att ligga i möblerna för de älskar värme. Om du skyddar din Ridgeback mot den värsta bitande vintervinden, klarar den vintern galant – men de älskar solen. När alla andra sitter i skugga, ligger en Ridgeback raklång i 40 graders stekande sol.

Men även om den älskar att sola, sova och njuta – så kommer den alltid att vilja följa med dig på äventyr. En Ridgeback är fenomenalt uthållig, stark och snabb. Det sägs att den är världens snabbaste hund på långdistans. Att se en Ridgeback sträcka ut över ett fält, är fantastiskt. För även om det här mentalt är en vacker hund, så är den precis lika underbar att se på. Den är vansinnigt vacker, vilket ju är en trevlig bonus. Att gå på stan med en Ridgeback innebär att man får stanna ofta och låta folk fråga och beundra. Kvinnor brukar säga att det är den vackraste hund de sett, män likaså – men jag har märkt att de lika ofta tilltalas av en Ridgebacks självklara macho-utstrålning. Dess mentala styrka och självklara självsäkerhet märks i hållningen och dess sätt att röra sig.

Ridgebacken är något av en teaterapa: Den kan, likt ett barn, trampa snett på en pinne – då kommer den haltande till dig för att du ska blåsa; när du tittat på tassen och sagt “lilla vän, oj oj oj, tassen har gått av, men nu är det bra igen”, så springer din Ridgeback iväg igen, frisk och ohaltande…

Så slutligen jaktinstinkten. Ja, det här är i grunden en hund med jaktinstikter, så till vida att den älskar att spåra. Den drar på exempelvis hare och rådjur. MEN, det varierar i linjerna hur mycket jakt de har. Vissa har lite, vissa har alldeles lagom. Vår ena hane älskade att spåra, men om han såg en hare framför sig så jagade han den. Men han kom ALLTID tillbaka. Han tog en runda, men stack aldrig. Vår andre hane har mindre jakt i sig – han älskar överraskningens tjusning med en hare framför nosen och drar på det – men bara de första tjugo metrarna, sen är haren en mil bort och intresset för meningslös jakt försvunnet hos hunden.

En Ridgeback är stor och den är respektingivande. Men det inser de inte själva alla gånger, för i den stora kroppen bultar ett lika stort hjärta, som älskar sin familj och njuter 100 % av gos och uppmärksamhet. De förstår inte varför de inte får plats i ditt knä, för där vill de helst vara. Speciellt om du sitter i en soffa.

Hundar på Tullesbo foto Helén Clargården

Vänner för alltid: Persilja, Copy & Sixten, foto Helén Clargården.

Här kan du läsa om CORLEO’S COPYRIGHT.

och om CORLEO’S CATTLEMAN.

Corleo’s Copyright S45424/2000
2000 – 2010

Corleo’s Cattleman SE28972/2010
2010